misstess*

Ända sedan jag vart en liten flicka, har jag haft en enda dröm. Det första som poppar upp i ditt huvud är, ja alla vill ju bli prinsessor! Vad är en prinsessa jämtemot en väldigt bra person? " En prinsessa är ju en prinsessa, dom är vackra, fina, snälla och bäst!" De har fått namnet Prinsessa just för.. alltså jag vet själv inte!

Får man inte ärva namnet om man ska synas, höras, talas om.. Här i mitt kvarter vet vi inte vad en prinsessas uppgift är mer än att vinka falskt till det svenska folket.. Men du ska veta, jag är en prinsessa. Ingen prinsessa som får betalt för att det "är mitt namn" det är min personlighet, pappas lilla prinsessa.. Slå det!!

Iaf, tillbaka till min dröm som jag haft sen jag vart liten.. Glädjen jag fick av att se alla spela basket utomhus, se grabbarna bara hålla i en basketboll och den tuffa brunhåriga tjejen på gården. Min första basketboll, den var orange och riktigt ful! Storlek 5! Ohh, så stolt jag var.. Drömmen utvecklades, men nu har drömmen tagit stop.

Jag sitter fast i klistret jag själv bildat, klistret jag själv inte kan ta mig ur. Jag vill, jag vill så himla gärna gå ut på plan och do my thing.. spela min deefence till 110%, det räcker för mig!!

Ser jag min förebild Allen Iverson som tog sig från ghettot och som växt upp fattigt, med andra ord, gå från NOLL till att bli basketproffs. hans mor som funnits vid hans sida och ställt upp, i vått som torrt, även betalt för hans basketskor när hon låg tre månader efter med hyran..

Är det så att med kärlek att man övervinner allt?


He's the answer.