3 månader sedan..

3 månader sedan..

"Jag saknar dig, men jag förnekar det.
Jag vill att du ska vara med mig när jag mår dåligt och torka mina tårar, men jag förnekar det.
Jag vill att du ska vara en av oss, men jag förnekar det.
Jag vill att du kommer tillbaka, men jag förnekar det.
Jag vill att du finns bland mig, bland oss, med oss, men jag förnekar det.
Jag vill att allt ska vara som förr, men jag förnekar det.
Jag vill be om förlåtelse och få en förlåtelse, men jag förnekar det
Jag bryr mig om dig, men jag förnekar det."



Vi var på väg till bussen, höga klackskor som hördes steg för steg, vinden vidrörde mina kinder som fick dem att bli allt mer rosa, väskan i vänstra handen och cigaretten mellan mina fingrar i den högra handen. I stress gick vi fortare och fortare för att inte missa bussen, och på väg dit, det var då vi träffade henne.
Hon gav henne en kram, och jag kände mig skyldig till att också göra det.

Vi kramades, oh så jag hade saknat henne! Får jag hålla om dig ett tag till, bara lite till?

Med therese! När började du röka? sa hon förvånat.
Mycket som hänt sen sist..

Jag såg besvikelsen i hennes ögon, och mina ögon fylldes med vatten.

Vi måste tyvär iväg nu, innan vi missar bussen! Ha de bra!

Jag var på väg att sprängas, tänk om, om jag gjorde det, gatorna skulle bli fyllda av vatten, svart vatten, vatten av saknaden..

Jag har saknat dig så himla mycket min vän, vi vart vänner sen jag var 3 små år, vi växte upp ihop. Ska man verkligen låta något så löjligt komma imellan barndomsvänskap? Det är det inte värt, Jag älskar dig för varje dag som går. Tack för allt. Jag förlitar mig på att du fångar mig för varje gång jag faller, för varje gång jag är nere. Varje gång då&nu, skall jag kalla dig min vän.


Exakt 6 år sedan..

18 November, år 2002. 19.15 hade mamma väldigt ont i magen och kände att det var dags att åka iväg till sjukhuset.
Jag och mina 3 äldre systrar satt hemma i väntan och i hopp om att vi idag skulle få ett syskon.

Klockan 23.40 kom mamma och pappa tillbaka från sjukhuset, men mammas mage var fortfarande lika stor, vart är vårt syskon?! Personalen på sjukhuset ansåg att mamma borde åka hem och vila, för här skulle det inte födas något barn ännu. Besvikna som vi var, gick vi och la oss. Vi hade ju trottsallt skola dagen efter.

Klockan 03.05, 19 November, år 2002 sker det.

06.00
på morgonen kommer pappa med världens största leende på läpparna och väcker oss, habibi vakna nu vi ska åka och hälsa på mamma!
Mamma, vart är mamma??

Med snabba tag klär vi på oss det första vi hittar och springer till bilen.
Pappa, pappa! Blev det en pojke eller flicka? PAPPA!!!!
Jag har faktis ingen aning, säger han och fnissar.
Men lägg av och berätta nu, detta är orättvist!!!!!!!!!!!
Hahahaaa, jag tänker inte berätta något;).

Väl framme på sjukhuset springer vi till akutmottagningens dörr och det första vi ser är mammas sköterska, Vad fick hon? fråga vi alla 4 i kör.
Har inte er far berättat det ännu?
NEJ!!
Då återstår det bara att se, hon är i rum 14B på Röda Gatan.

Bara själva känslan av att vara i sjukhuset, det pirrade i magen, är det en pojke, en flicka? Vi öppna dörren och kuta in till vagnen som barnet låg i, men ingen av oss kunde gissa om det var en pojke eller flicka. Såg ju nästan ut som en flicka med all svart hår på huvudet. Det är en han, en pojke, säger mamma.
Det första jag gör är att bara pussa på honom, pussa, pussa, pussa & återigen pussa.
Ush titiiiii! Dom har inte duschat honom än.
Och alla skrattar och hånar mig.
Äsh, det gör inget! Och fortsätter pussa på honom.

Var detta verkligen för 6 år sedan? Tiderna jag gick på Rydskolans mellanstadie, såg ut som "the girl next door" vill jag säga, men då jag såg ut som en pojke. Jag hade fått en lillebror jag skröt om 24/7. 6 HELA ÅR! Känns som om det vore igår..

ETT STORT GRATTIS TILL MIN ÄLSKADE ALEXIS EMANUEL M. Må gud vara med dig livet ut, och att du lever i över 100 goda år till!



my destiny

Mitt öde vilar i mina egna händer.
Betydelsen har ingen mening, jag ser fotspår som lägger sig på stranden för varje steg jag tar.
Det representerar mitt liv.
Min tillhörighet, mitt ursprung, Min värld.

Tårar faller ner från stjärnorna, just nu är det svårare att göra rätt, än fel..
Du har mig, jag har dig. Tillsammans klarar vi allt.

Kärlek är som en skugga, om du jagar den går den längre och längre bort.
Står du vid dens sida, är den förevigt kvar.

Du har vart det finaste priset en människa kan önska sig.
Du offrar, offrar allt för kärlek, med din närvaro, är jag andlös.
Jag faller mer och mer för varje gång jag får ett inblick i dina ögon
och jag är glad att du hitta vägen in till mitt liv.


sick tess

Jag har kämpat sönder mig sen söndags natt! Smärtan stiger upp till huvudet och fastnar under ögonen.
Det räcker inte med att jag har extremt ont i mage och rygg, jag ska hinna bli sjuk, få ont i öronen, bli förkyld och hosta!
Det är så hemskt! Jag har faktis tappat räkningen på hur många träningar jag har missat, och det får mig att må sämre! Vad är det bästa botmedlet i detta fall må tro? Inte té iaf! 
 

Bilder

Eftersom att min blogg till resan har vart tom från bilder, tänkte jag bara sådär kasta in några få:)

                 

En tidig lørdag i Danmark

Jag væcks av att jag hør en massa ljud på undervåningen. Jag, som inte alls ær så morgonpigg, reste mig upp før att fråga vad de høll på med.

Vi ska till badet nu! sæger mamma.

Åååh, d vill juuuuuuu jag också!

Med snabba ryck tog jag på mig min bikini, klæderna och min goda marabou choklad. And off to the badhus we go:)
Oså var vi framme før att ta ett dopp, o guuud så varmt det var i bubbelpoolen, men i bassængen vart det en helt annan femma! Cold as ice? Yes it was! Jag lyckades simma 9 længder tills jag gav upp, fy och ush påå mig! Skærpning nu, jag ska verkligen førsøka simma en gång i veckan framøver!

Och lille alexis var ju med, så han fick simma med sånadær flytgrejer man har på armarna..

Tiittaaaaaaaaaaaaa thereseeeeeeeee! Jag kan siimmmaaaaaa:D
Mhmm, o det ær ju inte før du fuskar heller;)
Men, men, men, men jag kan faktis utan dom puffarna på armarna, jag kan!
Ahaa, visa de då big guy!

Jag drev ju bara med alexis, men han vart hel seriøs och simmade utan.
Han fløt i ca tre sekunder och sen gick det neråt, men den ungen, han slutade inte kæmpa! Han ville visa sin stora syster att han kunde, att han kunde gøra något stort. Every secound with the ones you love, are precious!

Jønkøping/Danmark

Onsdag:

Jag vaknade upp klockan 09.14 nær jag egentligen skulle vaknat 08.30 før att hinna med en hyffsad frukost men istællet borstade jag tænkerna, tvætta ansiktet, sminka mig på två minuter, klædde på mig och packa det sista lilla och tog bussen upp till Linkøpings Resecentrum 09.45 och så vart jag framme 10.00 så nu var det bara att hæmta ut biljetten som endast tog 5 minuter, på vægen kan jag konstatera att jag pratade med Sandra på telefon också, som hade haft værldens jobbigaste morgon! Sørjer med dig;).
Sen gick jag in till pressbyrån før att køpa min nyttija frukost som fick bli en fransk hotdog, en flaska istea, en banan, en klementin och en stor marabou nøtchoklad. YUMMI i must say! Och sååå åkte tåget efter en liten stund ivæg till Jønkøping.

Væl framme i Jønkøping åkte jag till Rosenlunds vårdcentrum før att møta min stora syster så att jag kunde få nyklarna till lægenheten, och så vart det avklarat! Finally.. Åkte in till Cigarren, dær hon numera bor, och la mig i sængen och somnade i en ca två timmar tills dom plingar på dørren och væcker mig. Vi åt en vældigt god middag faktis, lasagne med jalepenjos, muy bien! Sen så tog vi d luugnt hela kvællen fram till att jag åkte till Mc och åt lite mat med Bobo och dærefter træffa jag syster och Zilan och tog oss en vældigt skøn promenad.

Torsdag:

Vaknade upp vid ett tiden och då var det førsent før att gå på stan i Jønkøping, så istællet stædade jag lite, diskade och hoppa in i duschen. Nær klockan nærmade sig tre fick jag ett samtal av pappa som sa att jag skulle vara klar om en halvtimma, så med snabba ryck slængde jag på mig lite smink och packa det sista lilla som var kvar, stængde av datorn och børja bæra ut mina och Samar grejer till Danmarks resan.
De plockade først upp mig, och sen åkte vi till systers skola och plocka upp henne och off till Danmark we went!
Væl framme æter vi værldens, och nu driver jag inte, alltså værldens godaste lasagne!! Moster har værldens godaste mat man kan smaka, belive it or not! (Førlåt mami) Sen vart de ju ganska sent så jag kollade på Hair Spray tills jag somnade..

Fredag:

Eftersom att ingen væckte mig sov jag bort dagen och vaknade 15.53, traskigt på en fredag men så fick d bli och det gjorde mig extremt trøtt. Alla andra hade åkt till Nybøbing så jag hade inget att gøra, førutom att æta, så jag øppnade kylen dær det fanns mat från igår, lasagnen! YUMMI, fetis som jag e æter två tallrikar.. Dærefter kollade jag på tv någon timma och sedan vart det dags før mat igen, och nu vart de biff med værldens godaste potatisgratæn, sås, sallad och vin. Ønskar næstan jag bodde hær varje dag før mosters goda mat! Med mætt mage satte jag mig framfør tv och bara slappnade av. Jag har æven hunnit spela en massa spel med lillebror Alexis, som jag saknat något så enormt nær jag vart borta! Dærefter satt vi och myste framfør film och nu klockan 00.29 har jag smaskat i mig choklad/vanilj/nøt glass med choklad och jordgubbs-sås tillsammans med banan och vindruvor, och så sitter jag på msn och pratar med min Prins. Det var nog hela dagen! God natt på er

RSS 2.0