hit&dit.

Ända sedan jag vart en liten flicka har de äldre alltid frågat mig, Vad vill du bli när du blir stor? I gensvar har jag alltid svarat " Jag bli Therese ". Nu har jag på 17 somrar, nått upp till den punkten där jag frågar mig själv, vilket jag aldrig tidigare gjort, vad vill jag bli? Jag är väl hyffsad stor nog för att ha en aning kunskap om vad framtiden kan erbjuda mig på bästa sätt.. Eller nä, inte bästa sätt, utan hur framtiden kan tillfredsställa mina behov.

Åren på högstadiet var väldigt lätt i allmänhet, varför tog jag inte det på yttersta allvar, har jag från tid till tid frågat mig. Nu vet jag, jag vill bli frisör, men betygen räckte inte till. Vad nu, i 3:an, en termin praktik hos frisören.
Jag ser det som en världschans till att bli något jag vill bli, men som sagt, jag ligger ju endast på 17 somrar, är jag mogen nog att avgöra min framtid?
Å andra sidan, tröttnar jag på att vara frisör, kan jag alltid återvända till handeln igen. "Men tänk om gräset är grönare på andra sidan", mottot får jag ha kvar, men så småningom släpper jag det. Är du redo?

Hon kallar sig för psykos, hon gör allt tvärtimot vad du vill att hon ska göra, men tar du det som en komplimang, eller tar du det som en förnedring?
Ni är inte lika på något sätt, varken psykiskt eller fysiskt, du är lång, hon är kort, du är smal, hon är medelsmal, du har brunt hår, hon har svart hår, du har en stor näsa, hon har lite mindre osv. Det jag vill komma fram till är att du, med hennes hjälp eller tvärtom, kompleterar varandra. Vad sägs om att hjälpas åt? Låt mig säga, vi gör det för kärlekens skull..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0