misstess*

Jag kan allt om hennes liv; hon har en tanke bakom varje rörelse.
För varje steg hon tar, för varje andetag hon försöker uttrycka och för varje sekund som går, vet jag vilken tanke som slås upp i hennes ordbok som gömmer sig långt inne på hennes högra skallben..

Jag tänker stå här och skrika sönder mina lungor tills de sprängs i fjortontusen bitar, då får jag som jag vill!
Vilket litet barn hade inte dom tankarna som liten? De skrek och skrek, till slut blev föräldrarna så trötta att de gav upp och köpte de trehundrasjutton kulorna som låg längst upp i hyllan på BRs "fynd-hörna".

Om vi pratar i presens, är hon ett antal år äldre, men barnet inom henne leker och lever livet som aldrig förr.
Barnet träffar drömprinsen, precis i samma ideal som Peter Pan och hans lekar med filurerna i "Landet ingenstans".
Hon smålog första gången hon träffade honom, barnet inom henne hoppade av glädje samtidigt som den "vuxna-hon" kysste honom i hopp om att barnet inom honom skulle speglas och säga "du är otroligt vacker", men det gjorde han! Saken var den att hon ville höra sanningen. Vilket hon i imperfekt trodde på, hon var ju trottsallt ett barn som inte fått reda på att lögner existerar.

Han fick låna hennes favorit leksak som hon i år och dar har borstat varje morgon&kväll, duschat så gott som de går och tagit hand om den i dens värsta dar, hennes hjärta..
Detta var trotts allt en lek för honom, han tog hennes hjärta, han lekte med det och lämnade tillbaka det med sympatiska ord som följde efter.. Tänk dig bilden att han håller i ditt hjärta, han kollar dig rakt i ögonen, småler och fnissar samtidigt som han hjärtlöst river sönder alla bilder ni haft ihop, styckar ditt hjärta i bitar. Han är fortfarande lycklig..

Än idag är hjärtat brustet, frågan lyder; Hur kunde hon falla för en främling som hon än idag inte har någon aning om vem han är?

Om du fortfarande frågar dig själv i tårar varje natt varför du är stämplad som ett hjärtlöst psyk och schizofren, är jag mer än glad att meddela dig sanningen om dig själv!