misstess*

3 månader sedan..

"Jag saknar dig, men jag förnekar det.
Jag vill att du ska vara med mig när jag mår dåligt och torka mina tårar, men jag förnekar det.
Jag vill att du ska vara en av oss, men jag förnekar det.
Jag vill att du kommer tillbaka, men jag förnekar det.
Jag vill att du finns bland mig, bland oss, med oss, men jag förnekar det.
Jag vill att allt ska vara som förr, men jag förnekar det.
Jag vill be om förlåtelse och få en förlåtelse, men jag förnekar det
Jag bryr mig om dig, men jag förnekar det."



Vi var på väg till bussen, höga klackskor som hördes steg för steg, vinden vidrörde mina kinder som fick dem att bli allt mer rosa, väskan i vänstra handen och cigaretten mellan mina fingrar i den högra handen. I stress gick vi fortare och fortare för att inte missa bussen, och på väg dit, det var då vi träffade henne.
Hon gav henne en kram, och jag kände mig skyldig till att också göra det.

Vi kramades, oh så jag hade saknat henne! Får jag hålla om dig ett tag till, bara lite till?

Med therese! När började du röka? sa hon förvånat.
Mycket som hänt sen sist..

Jag såg besvikelsen i hennes ögon, och mina ögon fylldes med vatten.

Vi måste tyvär iväg nu, innan vi missar bussen! Ha de bra!

Jag var på väg att sprängas, tänk om, om jag gjorde det, gatorna skulle bli fyllda av vatten, svart vatten, vatten av saknaden..

Jag har saknat dig så himla mycket min vän, vi vart vänner sen jag var 3 små år, vi växte upp ihop. Ska man verkligen låta något så löjligt komma imellan barndomsvänskap? Det är det inte värt, Jag älskar dig för varje dag som går. Tack för allt. Jag förlitar mig på att du fångar mig för varje gång jag faller, för varje gång jag är nere. Varje gång då&nu, skall jag kalla dig min vän.