misstess*

Min största rädsla är djupet, och mitt högsta mål är att övervinna rädslan.

Det första jag la märke till med honom var att han ägde världens finaste ögon med de vackraste ögonfransar jag någonsin sett.
Jag småsneglade på honom i hopp om att han skulle kolla på mig, men så fort han vände blicken mot mig kollade jag bort, jag skämdes..
Min blick fastnade, jag kunde inte sluta kolla på honom.
Jag ville bara stå framför honom, kolla in i hans ögon och försöka övervinna rädslan. Jag tror, jag tror mycket väl att djupet han äger kommer göra mig trygg.
Smågrejer som gör honom speciell, udda, sånt han själv inte visste att jag la märke till, hur han blinkade, inte kraftigt men heller inte mjukt, utansådär gulligt! Det var något mittimellan det, och hans vackra putande läppar för varje gång han bet sig i innerläppen, rawr! Det jag la märke till som mest var hur han smålog när han inte hade en aning om vad som hände utan han höll bara med, ach ett sånt leénde man vill äta upp! Och när han skulle flytta sig från position från position log han mot alla, förutom mig..

Jag ska erkänna en sak och det är att jag stängde ögonen hårt och dagdrömde:
Jag fick som jag ville, jag stod intill honom, han höll mina händer hårt och jag kollade in i hans ögon, jag kände djupet, jag simmade för första gången ut i havet utan att nå botten, utan att vara nära land och jag var inte det minsta rädd!