misstess*

Jag har så många frågor som saknar svar, men frågan är, vem är det som ska svara på dessa meningsfulla frågor, eller dom kanske inte är speciellt meningsfulla just därför går det inte att svara på dom?

Jag tänker på honom, dag ut- dag in. Jag hade något speciellt intill mig, och för varje sekund som gick med honom tänkte jag för mig själv " ta vara på denna stund! ", och det var exakt vad jag gjorde.

Just tanken "ta vara på denna stund" betydde mer än vad jag trodde.. Att vara med honom kändes som en dröm, det var ingen verklighet. Men på något sätt ville jag få drömmen att kännas åtminstonde 1% äkta, hur gör man?!

Han, den mystiske, han hade något dolt som jag inte hade en minsta aning om, det var att han bara var med mig för att umgås, inget mer.. Men hans underbart magiska kyssar får en att glömma allt, även om han hade berättat för mig att han inte är något att ha och att det inte kommer bli något, kändes det på ett sätt att han inte talade sanning, för dom kyssarna kan jag lova att även du som kille skulle bi gay för! Men jag å andra sidan tänkte, det kanske kan bli något, få honom på andra tankar, även om han inte blir mer än en vän, är jag den lyckligaste som får vara hans vän. Inte ens det fick det bli..


Är sanningen för hård och måste jag behöva inse att han inte finns där för mig mer? Jag vill inte inse något jag själv inte tror på, jag vill fortsätta drömma, låt mig drömma, bara ett litet tag till..