misstess*

Vinterdagarna går obeskrivligt sakta.. Ett så kallat lov man har fått njuta av, men nu är man tillbaka i skiten..

Sure, jag ska inte klaga jag får ju en utbildning till skillnad från massa andra i hundratals olika länder, men vad gör man för att finna orken i allt man gör igen? Jag har nu varit sjuk hela lovet också och mitt lilla mål var bara att " träna skiten ur mig på lovet ", inte ens det fick jag göra, och än idag är jag SJUK! Mina planer var att börja träna på måndag igen.. Wish me luck!

Tillbaka till skolan iaf, vi har nu endast haft två skoldagar och jag har så himla svårt att hålla mig vaken, konsentrera mig nu, och speciellt när det behövs som mest! Våren kommer gå snabbt, de är ja hundra på.. Om alla andra 11 vårterminer gått som smör, skall denna göra detsamma! Hoppas jag iaf..

Du e den första jag tänker på när jag vaknar, du e den sista jag tänker på när jag sover, du e där, jag e här, långt ifrån varandra men ändå finns du djupt i mitt lilla hjärta. Vet ej varför men du har gjort utan minsta beröring, utan ett ord, utan ett tecken. Du har gjort det genom att vara dig själv.  Kanske det är det som gjort mig din för evigt.  //E

alla våra känslor slås samman i en explosion, ingen dålig sådan
utan kärlekens explosion..

idag, söndag 21/12 hade vi en såkallad "sista match innan jul", dvs en liten jul avslutning.. Vi mötte faktis Stenungsund, vad jag kommer ihåg från dom var att eller trodde dom var kärringar, ursäkta ordspråket. Men de var faktis nästan lika unga som oss.. Sist vi mötte dem, i våras, förlorade vi med ca 22 poäng! Idag fick vi får revanch och vann med 6 poäng..

Om jag får uttrycka mig gjorde inte vi vårt bästa, eller kom inte alls upp i ett bra tempo.. Men på ett och annat sätt så visste vi med oss att detta var en hemkammad vinst vi hade på rosa papper. Från min sida, de minuter jag fick spela gjorde jag mig förtjänt av, hade minst 6 stels och satte världens fulaste, konstatera fulaste trea!

Vägen hem var en riktig höjdare tillsammans med flickorna, ett stopp i Alingsås för pizza, glass på mcdonalds, hemvägen med en fisande björn ( nämner inte namn ) och så singing bee ända fram till skövde! Nu är jag hur seg som helst och ska nog lägga mig i säng:) Kärlek..

|| therese säger:

- säger:

kass

|| therese säger:

du lyssnar inte ens!

- säger:

kass

- säger:

vad?

- säger:

Ska ja ba glöma att du bad mig dra åt helvete?
 

|| therese säger:

hahahah neeeeeeeeeeeeej

|| therese säger:

säg inte att du tog d seriöst

- säger:

nej

|| therese säger:

good, mena inte d bokstavligt

- säger:

DRA ÅT HELVETE!

- säger:

Hej då.



Nu ska jag sova gott med ett leende på läpparna! Kärlek..
GratisMode.se

Jag kan allt om hennes liv; hon har en tanke bakom varje rörelse.
För varje steg hon tar, för varje andetag hon försöker uttrycka och för varje sekund som går, vet jag vilken tanke som slås upp i hennes ordbok som gömmer sig långt inne på hennes högra skallben..

Jag tänker stå här och skrika sönder mina lungor tills de sprängs i fjortontusen bitar, då får jag som jag vill!
Vilket litet barn hade inte dom tankarna som liten? De skrek och skrek, till slut blev föräldrarna så trötta att de gav upp och köpte de trehundrasjutton kulorna som låg längst upp i hyllan på BRs "fynd-hörna".

Om vi pratar i presens, är hon ett antal år äldre, men barnet inom henne leker och lever livet som aldrig förr.
Barnet träffar drömprinsen, precis i samma ideal som Peter Pan och hans lekar med filurerna i "Landet ingenstans".
Hon smålog första gången hon träffade honom, barnet inom henne hoppade av glädje samtidigt som den "vuxna-hon" kysste honom i hopp om att barnet inom honom skulle speglas och säga "du är otroligt vacker", men det gjorde han! Saken var den att hon ville höra sanningen. Vilket hon i imperfekt trodde på, hon var ju trottsallt ett barn som inte fått reda på att lögner existerar.

Han fick låna hennes favorit leksak som hon i år och dar har borstat varje morgon&kväll, duschat så gott som de går och tagit hand om den i dens värsta dar, hennes hjärta..
Detta var trotts allt en lek för honom, han tog hennes hjärta, han lekte med det och lämnade tillbaka det med sympatiska ord som följde efter.. Tänk dig bilden att han håller i ditt hjärta, han kollar dig rakt i ögonen, småler och fnissar samtidigt som han hjärtlöst river sönder alla bilder ni haft ihop, styckar ditt hjärta i bitar. Han är fortfarande lycklig..

Än idag är hjärtat brustet, frågan lyder; Hur kunde hon falla för en främling som hon än idag inte har någon aning om vem han är?

Om du fortfarande frågar dig själv i tårar varje natt varför du är stämplad som ett hjärtlöst psyk och schizofren, är jag mer än glad att meddela dig sanningen om dig själv!

Varje individ lever med brister, en del väljer att förbättra på de brister som går att förbättra, andra föredrar att leva med dom, fastän att dom vet att det är fel.
Jag tänker inte dra några exempel, utan jag vet att du själv är medveten om dina brister.
Jag, personligen har funnit mina brister & jag måste medge att det är och har varit oerhört tufft att arbeta uppåt, men jag har funnit kärleken i allt jag gör, allt jag säger och i allt jag tänker. Kanske inte låter så vettigt som det skrivs, men uppskattning, kärlek och värme kan leda till mer än vad vi behöver.
Jag vet mer än vad du tror att jag vet, du är rädd, rädd för kärleken, känslan av att släppa in någon där du alltid varit ensam, till ditt hjärta. Ta tag i min hand, lyssna på mina andetag.. Det är där du tillhör.

Uppskatta vad du har, och sluta leta efter något du saknar. "Behandla så som du vill bli behandlad" och redan då är du en medmänniska som gör världen till en tryggare plats. / t.m

3 månader sedan..

"Jag saknar dig, men jag förnekar det.
Jag vill att du ska vara med mig när jag mår dåligt och torka mina tårar, men jag förnekar det.
Jag vill att du ska vara en av oss, men jag förnekar det.
Jag vill att du kommer tillbaka, men jag förnekar det.
Jag vill att du finns bland mig, bland oss, med oss, men jag förnekar det.
Jag vill att allt ska vara som förr, men jag förnekar det.
Jag vill be om förlåtelse och få en förlåtelse, men jag förnekar det
Jag bryr mig om dig, men jag förnekar det."



Vi var på väg till bussen, höga klackskor som hördes steg för steg, vinden vidrörde mina kinder som fick dem att bli allt mer rosa, väskan i vänstra handen och cigaretten mellan mina fingrar i den högra handen. I stress gick vi fortare och fortare för att inte missa bussen, och på väg dit, det var då vi träffade henne.
Hon gav henne en kram, och jag kände mig skyldig till att också göra det.

Vi kramades, oh så jag hade saknat henne! Får jag hålla om dig ett tag till, bara lite till?

Med therese! När började du röka? sa hon förvånat.
Mycket som hänt sen sist..

Jag såg besvikelsen i hennes ögon, och mina ögon fylldes med vatten.

Vi måste tyvär iväg nu, innan vi missar bussen! Ha de bra!

Jag var på väg att sprängas, tänk om, om jag gjorde det, gatorna skulle bli fyllda av vatten, svart vatten, vatten av saknaden..

Jag har saknat dig så himla mycket min vän, vi vart vänner sen jag var 3 små år, vi växte upp ihop. Ska man verkligen låta något så löjligt komma imellan barndomsvänskap? Det är det inte värt, Jag älskar dig för varje dag som går. Tack för allt. Jag förlitar mig på att du fångar mig för varje gång jag faller, för varje gång jag är nere. Varje gång då&nu, skall jag kalla dig min vän.